- vilken röra; en svensk räv i Paris

Ute skiner solen, och igår gick jag en tvåtimmarspromenad i kortärmat, från vilken jag återvände med svettfläckar på både ryggen och under armarna (jag är medveten om att det låter extremsexigt, men hey; I’m not here to please I’m here to… vara rätt ärlig och göra er lite avundsjuka på vädret. Japp.) Värmeböljan med försommarvärme som slagit till med full kraft gjorde lägenheten ombekväm, och då Loic behövde ta en lur efter två dagars nattjobb (och dagjobb emellan) passade jag på att gå ut och försöka att rensa skallen.
Gick inåt Levallois som jag inte utforskat tillräckligt (och alltså med Paris i ryggen); passerade marknaden och tennisbanorna, de fyllda uteserveringarna och helgflanerande par, och kom tillslut fram till floden, och en liten ö som ligger mitt i Seine, begåvad med bra picknickplatser, charmig boendebebyggnad och perfekta promenad- och joggningsstråk. Sedan försvann jag in i sommarpromenaddvala och märkte först efter en timma att jag befann mig i Nuilley-sur-Seine (ännu en närförort men lite längre bort ändå) och hade minst lika lång väg tillbaka.
Det var supermysigt och gav mersmak på sommar, hur som helst, och när jag kom tillbaka stekte vi entrecôte (som vi köpt på marknaden bara timmar tidigare) och åt med tomat- och avocadosallad till. Värsta GI-måltiden. Och lyxmåltiden.
Perfekt söndag.

———-

Jag har varit försvunnen ett tag. Jag vet, jag är ledsen över min avsaknad av kommunikation. En helg i Normandie, en veckas hårt arbete för att komma ikapp och sedan fyra dagar i Bretagne gjorde det svårt att hinna författa. Sedan har jag naturligtvis varit upptagen med att försöka att komma ikapp igen, för let’s face it: jag läser inte tillräckligt. Skönlitteraturen har bytts ut mot tunga luntor i amerikansk och brittisk historia, och de är helt enkelt inte tillräckligt uppslukande för att jag ska orka bära dem i handväskan non stop och läsa så fort ett par minuter ges.
Bretagne i april var ännu härligare än Bretagne i februari, vilket man nästan kunde vänta sig. Vi spenderade alla dagarna i Plougrescant, och mest med att klättra på klippor, gå på loppmarknad (där jag hittade ett par fantastiska , svarta högklackade pjuck i min storlek för bara 3 euro ), klättra i träd 16 meter över marken(! ) och promenera runt i de natursköna omgivningarna. Ja, och så bröt vi oss in i lite övergivna härrgårdsbyggnader och blev ihjälskrämda av en uggla. Man måste leva lite farligt ibland.
Denna gång bodde vi i det stora huset, då en barndomsvän till Loics far hade en minisemester i studion med sin fru och barnbarnet. Vi drog på elementen och hade inom några timmar ett varmt och mysigt sovrum, och ett uppvärmt badrum med badkar och hela baletten. Ok, varmvattenblåsan räckte bara till för ett halvfullt bad åt gången, men lägger man sig två personer däri så har man ju plötsligt ett vettigt bad.
Det känns nästan som om vi är på småresor hela tiden, och jobbar ihjäl oss emellan, men denna långhelg var verkligen toppen. Den varmare luften gjorde hela klättra-på-klippor-i-havsvind-grejen mycket behagligare, och vi kunde spendera flera timmar bara sittandes på olika toppar och glo på havet. …shit. Vi låter verkligen tråkiga. Jag hoppas att vi inte är det, helt och hållet, i alla fall.

FASEN. Jag återkommer igen. Ville mest skriva något idag, och helst mer, men nu är jag hungrig som…en ovanligt hungrig räv, och tänker minsann åka hem och göra potatis- och purjolökssoppa och ostmackor. Sådetså.
À très bientôt!

PS: Ni kan nu få uppdateringar via e-mail, tack vare min lillebrors fantastiska företagsamhet
Om ni här till höger rullar ned en bit, så hittar ni rubriken PRENUMERERA. Där kan ni, om jag förstått det riktigt, registera er e-mail, och så slipper ni gå in och kika när jag inte skriver. Perfekt va?
DO IT!
<3

…nu blev det plötsligt ändrade planer till sushi (vilket Loic inte ens gillar). Jag älskar min man, alltså. Wuhöuw!