- vilken röra; en svensk räv i Paris

Tid försvinner gärna ned i små svarta hål. Vare sig man kollar facebook, älskar, städar ur kylen eller fastnar i Googles bedrägliga nät så försvinner tiden med en fjärt, och det man borde ha gjort sitter nu där ogjort och dinglar med benen med ett överlägset flin.

Idag har jag ’slösat’ tid på att fråga Doktor Google om knäskador. Har inte lett till mycket mer än att läsa om människor med samma problem som dock är lite mer aktiva än jag, och alltså frågar på löparforum. Någon meniskskada har jag inte, det är säkert, och löparknä verkar bara kännas på utsidan av knät. Jag har ont på insidan, nederdelen av knät, antagligen i ett muskelfäste. Eventuellt kanske jag har drabbats av hopparknä (väldigt kreativa namn, detta)? Ett hett tips verkar också vara att gå till en naprapat som kanske kan se om jag har någon förskjutning i bäckenet som gör att jag snedbelastas…

Det är väldigt irriterande att knät fortfarande håller på att spöka, eftersom jag för första gången i mitt liv faktiskt gillar löpning, och gärna vill fortsätta med det. Nu får jag ont efter några minuters löpning, inte mycket eller plötsligt, och inte så allvarligt att det inte går att fortsätta springa, men det kommer smygande under passet, och sedan stannar det ett par timmar efter träningen.

Någon som vet något? Och säg inte ’vila’, för jag sprang inte en meter mellan början av december och mitten av februari, så det tycker jag mig ha provat (och inte sjutton blev knät bättre för det, ett enda pass krävdes för att problemet skulle kännas av).
En snedbelastning i bäckenet eller något skulle kanske kunna förklara varför det gör ont först efter ett tag, och stegrande…hm. Får be L att ta mig till en sådan där kotknäckande typ.

Det konstigaste är ju att jag enbart känner av knät vid löpning; inte rask gång, inte trappor, inte spinning och inte crosstraining. Men det är ju löpa jag vill – go figure.

I måndags hade vi svärföräldrarna över på en sådan där Middag, ), då de var hemma i Paris under tre dagar (de bor vanligtvis i Montréal, åtminstone för tillfället) Middag med stort M: alltså den mer stela och väldukade sorten, apertif-huvudrätt-efterrätt och sitta-mitt-emot-och-konversera. Inte något jag är van vid, eller i varje fall har någon preferens för.

Det hela avlöpte smärtfritt ändå, och det var en trevlig kväll. Jag har aldrig i mitt liv lyckats laga en sådan uppskattad middag förut (ungsstekt tupp med rostade grönsaker, lök och svamp; haricots verts och kulpotatis – nom) – I’m starting to get a hang on this cooking business., men jag måste säga att kulturskillnaderna mellan Frankrike/Sverige är mäkta uppenbara när man dinerar med ett familjeöverhuvud som Ls pappa. Han gillar mig, och jag gillar honom, men jag känner att med tiden kommer vi att närma oss en kollision – det är ett som är säkert. Jag är alldeles för jämställt uppfostrad för att kunna hålla klaffen i längden, är jag rädd. Värre än så är det inte, jag tycker mycket om hans föräldrar. Lite stenålders genussyn bara. Tacka herren för att L inte ärvt den.
…Helt

Vi ska försöka att få mycket gjort i helgen och sedan äntligen komma iväg till Verneuil på måndag till onsdag kväll – om det här underbara vårvädret håller i sig kommer det verkligen att betala sig att ta sig ut dit, tror vi.

Hade tänkt att skriva mer, men nu kom min karl just tillbaka, så det är dags för lunch. Ehm…eller något liknande mål. ’Mackor mitt på dagen’. I Sverige hade jag ätit middag om två timmar, nu vet jag att det dröjer minst 4, antaligen 5 eller 6 timmar innan jag kommer att äta något vettigt. GALNA MATTIDER. Jag äter två luncher om dagen, vet inte hur man skulle göra annars?

För övrigt anser jag att Kartago för förstöras, och önskar att allt vad mensvärk heter kunde fara åt pipsvängen och aldrig mer återkomma. Det är ett handikapp att vara kvinna – I’m telling you. Den här förstärkta formen som jag får med spiralen installerad är imponerande. (Igår kunde jag inte gå rakt, och var nära att kräkas när den slog till). Tack Gud för alvedonen. Inte sant, spiralsyster Hed?

Tills nästa gång önskar jag er en god helg och mycket kärlek.
Ta hand om er, ät frukt, och rör så många människor ni kan (Natalie Tran, I love you <3)

Ps. En Profet är bra, såg den igår. Se den. Jag önskar bara att jag hade haft fransk undertextning, för den korsikanska, OCH arabiska brytningen, gör det fan inte lättare att förstå kåkfararfranska.